It's like chasing the very last train, when it's too late

En tid som har sin början, en människas liv som smått lär sig steg för steg. Gör ditt val, handla efter dina instinkter, gör si, gör så. Är det rätt, är det fel, eller fördrivs allting bara. Ändra inte dig själv, fortsätt vara den du är, men hur vet jag vem jag är. Förstår inte, kan inte, men vadå är jag trög. Livet blir som det blir inte ett dugg förutspått. Men varje liten del, varje litet val påverkar allting. Inte bara ens eget liv utan de andras också. Att en dag behöva möta sin största rädsla, att ställas inför de svåra situationer som finns. Det finns lagar för att de ska följas, men vad väljer man, sunt förnuft eller lagen. konsekvenser blir det i vilket fall. Smärtan som pulserar ut, rädslan som lägger lock för tankarna. Vad gör jag, vad händer. Tvingas se den man älskar dödas eller göra ett val. Vet ju aldrig förens man är där, vad blir och vad uteblir. Dö eller leva, mardrömmarna lever ut, men livet det dör. Ens eget fel, lärt sig för lite, för jävla trög. Skuldkänslor förblir resten av livet hur man än handlar. Ängesten gror mer och mer för varje dag, men ändå ångrar man ingenting, gjort är gjort och kan inte tas tillbaka. Lev med det, lär dig av det, saknaden hade gjort så mycket ondare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0