Så nu sitter man här ännu en gång i ensamheten och funderar på allt från det som spelar nån roll till svenska seder. Å medan jag väntar sätter jag ner det vänstra benet i lersörja. För de jag tänker e ju oftast bara ren smörja. Så de e ingen idé o börja om på ny kula när ja bara ser mig själv som en spyfluga i en bikupa, när ja ska välja sida mellan civilsnutar o biltjuvar. Så ja tror ja sitter kvar o väntar på att insjukna. Så mycket bättre än så här blir det nog inte. Och tiden går i ide fast de ändå lider mot vinter. De e i dom banorna ja tänker i min parkbänksfilosofi. Jag sitter på en parkbänk o slår ank i solens sken, o ödslar sen en tanke åt att allt är jordens fel. Ja småler o tänker nog sjunga en stund. För ja e tung runt höfterna, rund under fötterna o sätter min rumpa i gung. Så me tungan i mun på rätt plats skrålar ja o blandar hemkört me läskeblask på sexpack. Om man nu har nio skulle ja vilja leva i de sjätte livet hellre än o sitta här o vänta på bättre tider.